Jag förstår mig inte på er.. Jag har ingen längre känns det som, fast ändå har jag det. Ska man tro på alla de ord som far ut ur allas munnar som t.ex "hoppar du, hoppar jag" eller "utan dig, ingen mig" osv? Nej. Det är bara skit snack ska ni veta. Nu kommer ni säkert fråga "oh, är det mig du menar? eh..". Tänk efter själv, finns du där för mig? Vart finns jag, i ditt hjärta eller bara på andra sidan av rummet?. 
Jag säger bara en sak: jag är värd mycket, mycket bättre. usch