Jag blir så sjukt trött på folk som klagar på andra människor. Kommentarer som "Men, förstår du inte? Är du dum eller?" är så sjukt störande i mitt huvud. Alla kan förfan inte vara snabbtänkta och kvicka. Men bara för det behöver man inte bli dumförklarad! Alla har dessutom inte fått likadan utbildning och alla har inte likadan självkänsla och vågar stå upp för det man egentligen tycker.

---

Jag hatar folk som dömer. "Bara för att man kommer från Nora är man tattare", "Dom som kommer från Kumla är kriminella" osv. Vad fan, det spelar väl ingen som helst roll vart man kommer ifrån? Ingen har rätt att döma folk efter det. Folk från större städer utnyttjar verkligen makten att känna sig bättre, större och vackrare. De förolämpar mindre städer helt enkelt. T.ex. "Om man bor utanför Örebro är man white trash". Ett ord: BULLSHIT.

Man kan inte påverka ens uppväxt, vart ens föräldrar valt att låta dig växa upp. Du har ju ingen som helst påverkan om vart du är uppväxt. Däremot kan man ju självklart flytta och skaffa dig ett eget place någonstans där du kanske hellre vill bo.

---

Folk som klagar på att andra förlovar sig. Bara för att man själv kanske inte har så mycket tur i kärlek så behöver inte det betyda att man måste hålla på och klaga på andras kärlek? Man får väl ändå göra vad fan man vill.

---

Folk som inte tar kärlek på allvar. Ungdomarna/barnen? ;s som inte tar en förlovning på allvar, som bara gör det för att det är en rolig sak. Vart tar betydelsen vägen? När jag förlovade mig i julas grät jag av glädje så fort jag nämnde det för någon människa. Jag började gråta redan första gången vi pratade om det, och att inte tala om glädjetårarna som kom när vi gjorde det. Det är en sak jag verkligen är 100 % säker på. Jag är så säker man kan bli! Jag gjorde det självklart för kärlekens skull, jag har aldrig någonsin känt såhär för någon och jag är lyckligare än någonsin. Jag har verkligen hittat en person jag inte kan leva utan, som jag verkligen är redo att dela mitt liv med.

---